Jag har aldrig tidigare läst en bok som är som verklighetstrogen som Hjärnrevolutionen. Varför din intelligens påverkar allt du gör- och allt du gör påverkar din intelligens.
Läste precis kapitlet 15. I skolan och där är det som jag själv skrivit hur det känns, visserligen gör jag inget skäl att visa att jag trots allt är intelligent men det finns en anledning till varför jag inte tar skolan seriöst. Jag har en intelligens kvot över medel, jag läser 1440 ord i minuten när jag läser min vanliga takt och fokuserar lagom mycket på det jag läser så varför får jag f varning efter f varning? För mig känns det mest flummigt, det ger ingenting så varför gör jag det inte bara på en gång? Har ingen lust, känns meningslöst - men betygen då? Det ordnar sig, det gör det alltid - är det brist på intelligens, optimism? Jag HATAR rytm i skolan, inte för att det är svårt, just för att det är så fruktansvärt tråkigt och inte stimulerande. Ge mig en svår uppgift, där man faktiskt får använda sin hjärnkapacitet.
Jag spenderade min barndom med att läsa, räkna matte och läsa geografi - så vad hände? Varför säger jag inget på lektionerna? Folk hatar det jag har att säga, och jag ser inte på mig själv som överlägsen, jag är mer inåtvänd än vad jag någonsin varit tidigare och jag hatar besserwissrar - när folk ska veta bäst var enda gång. Istället låter jag hela mitt liv förfalla runt omkring mig, för att jag inte orkar bry mig när jag så enkelt men lite motivation kan ställa allting till rätta - det är precis vad jag tänker göra. För min egen skull, jag behöver nu visa mitt rätta jag, den jag var för många år sedan. Hon finns där, hon tänker inte låta andra nedlåtande tankar förstöra chanserna att bli det hon alltid velat! Jag har klarat mig utan större svårigheter, i just detta avseende och jag tänker ändra på mig.

Jag behöver klara det här, och nu är det dags att göra det. Jag förväntar mig inte att människor ska förstå sig på mig, jag gör det knappt själv men jag försöker så gott det går under omständigheterna!