Jag är halv bra på olika saker, jag kan läsa över 1400 ord i minuten, jag kan mycket om djur, jag kan nästan alla e-nummer i huvudet, jag är inte världens bästa fotograf men jag vet hur det fungerar, jag kan mycket om kriminologi och läran om olika typer av brott, jag lagar bäst mat i min familj och jag kan rida någorlunda men jag är inte BÄST på något.

Men varför måste man vara bäst?
Så länge man inte är värst, eller helt värdelös så klarar man sig långt..  

Jag tror det är min bästa egenskap. Jag må se ned på mig själv, och nedvärdera mig själv något fruktansvärt - speciellt när man är på sådant humör men får aldrig glömma bort att alla alltid har någon användbar färdighet man måste bara veta sin egna och tro på det någorlunda..

Vad är just du bra på?

Och våga inte skriv att du inte är bra på något alls.

 

 

Var ute med Lucy i ca 40 minuter, kanske inte så smart i regnet men Lucy var helt underbar. Vi tränade lydnad och det har nog aldrig gått så bra innan <3 Det var helt PERFEKT! <3 Älskade hund <3
Hon stannade när jag sa stanna, hon satt sig bara jag sa sitt, la sig när jag gjorde en gest, hon följde mig som om jag haft utställningskoppel när jag sprang, hon kom när jag sa att hon skulle göra det, hon låg när jag sa plats, sa rulla runt så gjorde hon det, när jag sa bättre fot var hon precis där hon skulle befinna sig just då och idag var hon jätte duktig när jag och mamma klippte klorna, klöpp håret på baktassarna, och borstade pälsen i rumpan som var rätt tovig. 

Man skämms ju något att säga det men min hund brukade bita när jag skulle lägga henne plats, klöpp klorna eller borstade henne och brukade sticka för hon lyssnade sällan när jag sa stanna/NEJ!/Hit/Fot. 
Men jag är stolt att säga att nu har jag henne ALLTID lös och jag behöver oftast bara säga rulla runt så lägger hon sig på rygg och låter mig röra alla hennes delar och borsta även om hon har tovor eller är öm någonstans. 
Jag älskar min hund mest av allt i hela världen, dessa gånger hon bet mig blev jag chockad och började gråta men jag lärde mig snabbt att jag behövde vara stark, bestämd och dominant annars skulle hon snabbt bli den dominanta och jag skulle aldrig ha roligt med min hund, men nu har vi roligt varje dag och borstningen är rolig nu och utställningar ännu roligare!

Man får aldrig ge upp med en hund, och man ska veta att man måste börja på en gång med träningen annars får man ett 'omöjligt' fall och oönskade problem. De allra flesta problem hundar får dessa problem bara för att ägarna inte vet vad de håller på med. Hundar är inte människor. Hundar är i princip vargar. Man måste följa deras beteende mönster, för att kunna uppfostra en hund på rätt sätt så man inte får en hund som attackerar hundar, människor och andra djur eller drar som en galning i kopplet bland annat. 

 

Så länge man tar hjälp om man är ny ägare, och söker fakta så tror jag de flesta klarar av alla typer av hundraser. Det mesta handlar om kunskap och erfarenheter när man ska ta hand om en hund. Fråga, var nyfiken, börja träna på en gång, om man inte vet hur man ska bete sig - ta hjälp av en tränare med rätt kunskaper, metoder och erfarenheter och behandla hunden som en hund - inte en människa men man måste alltid respektera hunden och ge sin hund kärlek men det ska göras på rätt sätt. 
Jag mår så fruktansvärt illa av att se stressade, rädda och uppjagade hundar med ägare som skulle behöva läsa på mer och gå en och en annan kurs. Jag säger inte att jag är duktigare än andra, många är duktigare än mig på hund men vissa verkar inte tro att de gör hunden illa genom att behandla den fel, man behöver inte slå hundarna, man behöver inte ge dem stryk för att få dem att må fruktansvärt dåligt utan det räcker att låta dem dra i kopplet varje promenad eller skälla varje vaken sekund. Även att inte ge hunden disciplin. Ett tag vågade jag inte ens säga åt min hund att hon gjorde fel, jag kände mig elak och jag vågade inte ta tag i henne men grejen är den att om man tittar på hundar så biter de varandra för att visa att de begått ett snedsteg. Det behövs hos moderna hundars uppväxt, men då på ett annat sätt.