Hej då, 2014
Har inte vart på en enda utställning med Lucy eller gjort något speciellt med henne, jag tog inte studenten bland de andra. Jag föll på mållinjen, jag kämpade och mitt allt var inte bra nog. Det är något jag får tas med varje dag - att jag inte är bra nog, att mitt bästa inte är tillräckligt och att jag försökte förgäves. Det är så det känns, jag har mycket dumt och kanske är detta vad jag förtjänar och mer av detta kanske väntar bakom hörnet.
Samtidigt har jag en underbar pojkvän, han förstår inte vad han ger sig in på när det gäller mig som person. Jag är jävligt svår att älska med många dåliga sidor och kanske någon få bra, men han finns där för mig, och ger mig så mycket mer än vad jag någonsin kunde förvänta mig och flera gånger mer än vad jag kan föreställa mig att jag förtjänar och det känns som jag inte kan ge honom ens hälften av det han förtjänar i gengäld.
Jag är osäker, jag är ett nervvrak, jag är en bomb som ibland är till synes utan risk men vid minsta fel beröring kommer jag sprängas och gå i tusen bitar. Där har vi mig nu. Idag. Men jag vet, att det är stor chans att morgondagen är mycket bättre, även om jag känner mig ledsen idag. Det är så min tillvaro ser ut. Trots att jag är cynisk idag vet jag att det bara går uppåt. Jag har fler bra dagar nu, än tidigare och jag har kommit långt. Kommit långt med mina studier på folkhögskolan på ett halvår, jag tar mig dit åtminstone någon dag i veckan och förut tog jag mig knappt från mitt hem till stan. Bättre dagar ligger framför mig, de bara väntar och om jag tar mig igenom dessa sorger, och gamla händelser och dåliga dagar som drabbar mig så hårt så har jag hela livet framför mig. Det känns jobbigt, allt är jobbigt ibland och det blir bara en enda stor röra av allting och jag finner inte änden eller någon utväg på det men det kommer.
A Pain That I'm Used To
I just know that I'm harder to console
I don't see who I'm trying to be instead of me
But the key is a question of control
-
Apati när det är som värst...
I'm a soldier to my own emptiness
I won't give up on my life
I'm a warrior queen
Live passionately tonight
I'm gonna marry the dark
Gonna make love to the stark
I'm a soldier to my own emptiness
I am a winner
Fittas jävla fitta, kan varken sova, äta eller något, strirrar bara rätt in i väggen och jag saknar nästan att ha panikångest när apatin slår mig så kraftigt, svepar mig av fötterna och rubbar min grund. Jävla skit. Känner mig helt ihålig, ingen motivation, och bara blanka ansiktsuttryck - vem fan är jag egentligen?
I'll be back when I have my shit together...
Apati, håglöshet, likgiltighet, passivitet
Wikipedia
”Om paniksyndrom är en kroppslig reaktion på långvarig stress som mynnar ut i en extrem kroppslig “aktivitet” kan apati förstås som en reaktion på samma slags negativ stress; bara det att kroppen reagerar med att “stänga av” istället för att slå på larmet. Men det rör sig egentligen bara om två olika sätt att berätta att något inte står rätt till. Apati uppstår inte ur tomma intet. Inte plötsligt, utan efter en längre tid gradvis försämring. Det kan röra sig om flera olika föregående symtom och diagnoser som resulterar i apati.”
http://botapanikangest.com/psykisk-ohalsa/apati/
Jag känner mig som ett tomt skal, allt jag känner är ekande tystnad; tomhet och det var ett tag sedan jag kände mig så olycklig och apatisk som jag gör nu.
Jag orkar ingenting, och jag ber er(mina vänner framförallt) ta det inte personligt, det vänder - det gör det alltid men just nu vill jag bara bort ifrån allt så jag kan komma tillbaka starkare än förut, men just nu har jag tappat all livsglädje - men som vanligt, det blir bättre inom kort.
Bara legat i sängen sen i torsdags, har inte velat göra ett skit - men ingen får ta illa upp, det är allt jag vill be er om. Sådant här händer regelbundet, bara att det tar större utrymme nu än jag låtit det göra tidigare så oroa er inte. Jag har inte gjort någonting ”dumt”, eller vad man ska kalla det så ni ska förstå för jag gillar inte att prata om det.
(hmm... har inte skärt mig för att säga det rakt ut så ingen missförstår)
Har ni hört talas om "Leende depression"? Det är det som gjort mig till den jag är idag och det har en förödande effekt på mig och mitt sinne.
"Så gott som omedelbart grips man av en beklämmande tomhetskänsla, som ett hål, en avtrubbande vanmakt, som om man är under inverkan av narkos eller starka bedövningsmedel. På grund av detta tillstånd fördjupas ytterligare känslan av total maktlöshet, insikten att ingenting går att ändra på, göra någonting åt. Plötsligt rinner all kraft ur kroppen på en, man orkar inte ens lyfta en fot eller dunka med nävarna i väggen eller slå huvudet i golvet. Nej, kroppen tillhör en inte längre, den är en främmande materia som man fortfarande måste bära på, till dess att någon befriar en från den plågsamma bördan."
”Den stoiske vise skulle inte låta leda sig av känslor; han borde därför inte låta dem ta den våldsamma formen av sinnesrörelser, utan genom insikten om att njutningen inte är något i och för sig gott, smärtan inte något i och för sig ont, behärska dem och i stället låta leda sig blott av sitt förnuft. Detta var enligt stoikerna den sedliga apatin”
Can't find no space to breathe
World's closing in
right on me now
Well that's how it feels
that's how it feels
Too much light
There's too much sound
Wanna turn it off
Wanna shut it out
I need some relief
Think that I think too much
I've seen too much
There is just too much
thought in my head
I wanna be numb
I don't wanna feel this pain no more
Wanna lose touch
I just wanna go and lock the door
I don't wanna think
I don't wanna feel nothing
I wanna be numb
I just wanna be
wanna be
taken away from all the madness
Need to escape
escape from the pain
I'm out on the edge
about to lose my mind
For a little while
For a little while
I wanna be numb
I don't wanna think
I don't wanna feel nothing
I wanna be numb
I don't wanna feel this pain no more
Wanna lose touch
I just wanna go and lock the door
I don't wanna think
I don't wanna feel nothing
I wanna be numb
I just wanna be
wanna be numb
I just wanna be
wanna be numb
All the madness
I wanna be numb
"We Are Pilots"
Naked broken pieces
-from the madness in what you do
The fingers point right back at you
What about my problems?
The people try to solve them
I guess I'm under the weather...
Since no one else belongs here, with me
[Chorus]
Hello mother,
Some news for you:)
I'm really not that crazy.
Hello father,
I'm curious?
Why you think there's something wrong with me.
Sunday I cried all night...
And it hurt so bad
But if you try to understand--
This is who I am.
Color coated sweetness
Swords beneath my clean dress
I'm making sense of shattered dreams
Because I want you to be proud of me
What about my problems?
The people try to solve them?
I guess i'm under the weather
Since no one else belongs here with me....
~
Pain like a cutter's knife
Never been lonelier in my life
Metamorphosis
I got the picture
The most important thing
is not to end up bitter
-
Jag tvivlar på mig själv vad gäller allt.
Inget jag gör är någonsin bra nog.
Ingen typ av bekräftelse.
Men jag springer loppet ut, även om jag svimmade mitt i.
Jag reser mig upp, haltar vidare.
Jag springer då och då, men ont gör det.
Jag kommer åter falla, falla ned i avgrunden.
Ingen kommer räcka mig en hand,
Jag klättrar
och klättrar.
Samtidigt som jag hör hemska, nedvärderande ord och skratt av den värre sorten.
Jag har blivit slagen, spottad på, fått saker stulna och hört lögner men vet ni vad?
Jag kan resa mig igen,
I början var det för att visa att min existens var lika betydelsevärd som alla andras,
att bevisa att det inte är över och att jag skulle vinna med framgång och dit ska jag.
Varje gång jag tänkte på självmord lät jag de vinna.
Jag låter mig själv äta mer än en näve chips, jag kan äta ett helt paket kakor till tet
och framförallt - jag kan se mig själv i spegeln och ha så bra dagar att jag tänker
Jag är inte alls tjock, jag ser faktiskt bra ut ibland, åtminstone i den här vinklen.
Det är en bra bit på vägen till det liv jag velat ha sen jag var en liten flicka som undrade
över varför detta hände just henne och inte någon av dem som gjorde henne illa.
Sen lärde hon sig om gott och ont, man ska aldrig önska någon illa, det är inte att
vara intelligent. Låt det vara, du är bättre än så.
Jag står rakryggad, och ser framåt nu för tiden och tänker aldrig låta någon förstöra det.
Utkast: Feb. 12, 2014
-
Jag har gjort det nu!"
Jag kan inte hålla det här inom mig längre,
jag mår riktigt jävla dåligt.
Jag har spenderat många timmar, i flera dagar i rad i många år med att gråta och skrika.
Jag har djupa sår på olika platser,
Jag har alltid hatat mitt utséende
Jag tror inte på någons ord
Jag litar inte på dig, kommer nog aldrig göra det
och det som säger att jag ska skämmas över mina ärr är de jag vill tysta
Ska jag skämmas över all smärta jag bär och inte kan tala öppet om?
Ärren, och de fortfarande öppna såren eftersom jag börjat igen är ända sättet för mig att uttrycka mig..
Ja, det är ett slags rop efter uppmärksamhet, men jag har behövt hjälp länge.
Var finns det empati?
Men sympati är aldrig något jag önskat, bara liiite förståelse
Lite mänsklighet.
Jag vill att du ska veta att jag gjort allt jag kan för att vara stark, men nu är jag mer deprimerad än jag vart på länge för att jag äntligen låtit känslorna tagit över.
Jag orkar inte längre, jag har gjort så gott jag kan.
Nu behöver jag medicin för att sova,
medicin för att hantera ångesten
men det går ändå alldeles för långt.
På nätterna håller jag på att bli galen.
Jag känner mig galen på riktigt,
och om någon såg mig eller hörde mig skulle de säga samma sak.
Jag är mitt egna monster under sängen.
Jag mår inte bra, men det finns ingen skuld att hitta hos mig.
Jag har försökt så gott det går.
Horoskop - Jo, saker är ganska krångliga just nu ärligt talat.
.
.
Ska ta medicinerna jag fick utskrivna så kanske jag mår bättre snart, men jag har en jävla fucking replapse med min ångest, men den finns mer eller mindre alltid här.. Panikattacker, älskvärdt - eller hur var det?
Utan tabletter varken sover eller äter jag, och mår super! (Y) :D
Ironisk och bitter, kanske verkar glad men stor sannolikhet att jag inte är det!
Hej igen! ;)
Började med två tabletter antidepressiva idag, hoppas för guds skull att det börjat fungera snart, börjar vecka två idag och det skulle ta 3-4 veckor innan man börja få någon effekt och hitills har jag bara känt av biverkningar men jag ska ha tålamod för läkaren sa ju det skulle ta ett tag och att resultatet inte kommer bar man tagit en eller två tabletter så jag väntar t¨tålmodigt och försöker undvika så gott det går att låta det gå längre.
Mår i övrigt helt okej förutom illamående och lite ångest som spökar, ska fokusera på skolarbetet jag ligger efter i i helgen och så en annan 'sak'! :3 ♥
